Jämtlandsfjällen är mitt kall...

blev upphämtade i örebro av klassen i två minibussar. 10 timmars åkande väntade oss upp till Jämtlandsfjällen. Veckan började med att vi drog på oss våra turskidor och ryggsäckarna satt på plats på ryggen. skidar från storulvåns fjällstation, åker bara 3 km för att sedan bygga fyra bivacker för övernattning. fyra timmars skyfflande, klagomål och grävande. dessvärre hände det en olycka med josef när vi gått och lagt oss, hans gasolkök sprängdes och han bröt handen på fyra ställen.
halva klassen gav upp men efter den värsta natten i hela mitt liv, det var kallt, blött och jag hade sprängande huvudvärk så bestämmer jag mig för att fortsätta turen upp mot blåhammarens fjällstation. 1 mil i bara uppförsbacke med 15 kg på ryggen. en helt fantastisk känsla när vi kom fram sent på kvällen och fick duscha och sova i en stuga.när jag gick ut på morgonen och tog min morgon O'boy och tittade ut över alla snötäckta berg, går inte att beskriva. dagen efter väntade 1.4 mil i nedförsbacke. att åka nedför med turskidor är inget att skämta om.
Dom tre resterande dagarna bjöd på skoterkörning i två timmar uppe på kalfjället, jag kan verkligen inte beskriva vad vi får uppleva! det måste upplevas!
utförsåkning en dag och vi fick våra intyg till skidinstruktörsutbildningen. sista dagen bjöd på telemark, det galnaste jag åkt inom skidväg. slår mina twintip dubbelt upp! ALDRIG MER VANLIGA SKIDOR! ALLTID TELEMARK!
tio timmar tillbaka i bussarna och vi är äntligen framme i vadstena.
snälla, snälla, snälla göra något sånthär själv, du kommer inte ångra det!

/Den lyckliga felicia som hittat sitt kall i jämtlandsfjällen.