Åkte till Växjö för vad jag trodde skulle bli en underbar kväll med mina kära vänner Linnea och Madelen. Klädval, pizza till käk och sminkning och lite slager också. Anländer till stället i god tid och tjejsnackar välidgt länge. Musiken var grym så vi bestämde oss för tt dansa lite. efter någon timme börjar Adam Tensta uppträda och han är riktigt duktig live. Efter ungefär en kvar upptäcker jag att någon drar i min väska (en väldigt mörkhyad kille) och jag märker att min mobil är försvummen. min nokia N95 värd hur många tusen som helst. jag är riktigt dum som tog med den från första början ut på krogen, men godtrogen som man är så ville jag ha med den av säkerhets skäl. Jag får såklart panik och ringer och låser mobilen direkt, fräser något spydigt till Linnea när hon försöker lugna mig. (vilket jag bett om ursäkt för 100 gånger nu) och madelen står och sjunger: "Allways look on the bright side of life" och skrattar lite för sig själv även om hon också fann situationen jobbig. nu ska jag polisanmäla händelsen och försöka få ut så mycket pengar jag kan av försäkringsbolaget och köpa en ny mobil för hur jag än vänder och vrider på det så har jag fortfarande ett år kvar att betala på abonemanget.
Man är så godtrogen till alla mäniskor hela tiden. jag har ALDRIG varit en rasistisk människa och avskyr sådana som har dem åsikterna. men just i det tillfället ville jag säga så mycket hemska saker om invandrare för de hade tagit något värdefullt från mig.
Jag ringer calle idag och han säger: jag har sagt till dig att vara rädd om dig felicia, gå inte ut där det är massa folk. fanns det ingen som kunde slå honom?
det är lätt att vara efterklok, jag är förbannad för jag vill så gärna sitta och skicka sms på min älskade mobil och titta på bilderna från igår...
att något så matrielt kan bli så värdefullt och så mycket kalabalik över. galet, galet.
3 komente:
min lilla älskling.
min lilla älskling.
min älskling också!
Posto një koment