Jag åker till Osby imorgon. Känns lite lustigt, har inte varit där på fyra veckor nu.
Det känns lite som att osby inte är mitt hem längre, känns som att detta är mitt hem nu! Mina kompisar här uppe träffar jag alltid, bor nästan tillsammans med dem, känns som jag håller på att tappa min familj, pappa har sin nya tjej och hennes dotter, christan har jag aldrig haft någon bra relation har aldrig pratat så mycket, mamma vet jag inte. känns som att Frida är min familj, henne spenderar jag all min vakna och sovande tid med. Våra samtalsämnen slutar aldrig och jag tröttnar aldrig på henne, när hon är hemma så ringer hon alltid till mig och skickar små gulliga sms.
Jag gick till konsum en dag, jag tror att vi hade nog umgåtts lite för mkt då, så fick jag ett helt hjärtevärmande sms:
Du är världens bästa sambo och jag är glad att jag träffade dig. Utan dig skulle jag inte klara en dag i denhär staden, så du betyder mycket för mig. Puss.
Förlåt att jag hänger ut dig såhär frida jag vet att det inte är lätt för dig att skriva eller säga sånt, och jag vet att det förmodligen tog dig en timme att skriva ihop det smset, men jag blev lycklig!
När vi åkte till Motala på lussevakan vi satt i bilen och var lite runda om fötterna och du vände dig mot mig och sa: Felizia jag älskar dig, du vet det va? Jag har inte sagt det till så många och menat det.
Adam kör hem imon berra och sara ska nog också med.
Osby here i come.
<3
